Gyttorp, Ralph Erskines första bostadsområde och Sveriges första modernistiska bostadsområde. Här bodde jag mellan 2005 och 2007.

Skrekarhyttans vadmalsstamp

Under de år då jag bodde i Nora kommun kom jag i kontakt med Vikers hembygdsförening och Skrekarhyttans vadmalsstamp. Jag blev engagerad i Stampens Vänner och vi har försökt väcka stampen ut törnrosasömnen och anordnat ulldagar och promenader i den fina miljön i och runt stampen. Läs mer om det spännande tyget vadmal här bredvid.

Ulf & Catharina

Tillsammans med min syster Catharina har jag visat textika tekniker uner Ljusstråk- öppna verkstäder i Nora kommun. Sommaren 2005 visade vi handfärgade ull och mohairgarner. Mohairgarnet kommer från Lena Sundegrens gård utanför Lindesberg.

"Inte alla tjuvar kommer för att stjäla"

av Dario Fo

Nora amatörteatersällskap

Sommaren 2007 blev jag tillfrågad av Nora amatöteatersällskap om jag ville vara kostymör till deras uppsättning av Dario Fos komedi Inte alla tjuvar kommer för att stjäla. Jag gjorde några skisser och hade med mig tygprover och mitt kostymförslag godtogs. Sen vidtog några månader med ett intensivt mönsterritande och sömnad men i oktober var genrepet i hamn och i oktober 2007 hade pjäsen premiär på Nora Teater.

Erik, Erik, Christer och Sandra

Carina, Joakim och Alexandra

Scenen

Eriks väst

Christers ylleväst

Joakims skjorta

Hattkurs Bäckedals FHS

sommaren 2008

Sommaren 2008 gick jag en sommarkurs på Bäckedals Folkhögskola i Sveg. Jag gjorde hattar på hattstock under ledning av Kerstin Carlefalk som har atljé i Stockholm. Trots att jag hade armen i gips efter ett benbrott så gick det bra och det var väldigt roligt att göra hattar och träffa alla roliga kursdeltagare.

En hatt dragen på stock med en stubb i velour. Fördjupningen på kullen kallas rilla och den stela rosetten kallas bock. Hatten är fodrad trots att det egentligen inte behövs då man gör hattar av filt.

Bäckedals folkhögskola sommaren 2008

Textiltryck och kreativ mönsterkomposition

Åsa FHS i Sköldinge 2009

Sommaren 2009 åkte jag till Sköldinge och Åsa FHS för att inspireras av textiltryck och mönsterkomposition. Lärare var textilformgivare Marianne Lundgren och skolan låg vackert i Sörmland mellan Katrineholm och Flen. De första dagarna ritade vi mönster och de andra dagarna tryckte vi. Fantastiskt inspirerande och roligt.

Textilformgivare Marianne Lundgren som var vår lärare under kursen

Åsa Folkhögskola i Sköldinge mellan Flen och Katrineholm

Frukter och rotsaker efter tryck

Växtfärgning sommaren 2009

Under Kulturveckan i Viker har vi en kulturdag i Vadmalsstampen då vi har ullhanverk av olika slag. Sommaren 2009 växtfärgade jag entrådiga garner.

Garner färgade med rönnlöv, björklöv och granbarr. Förbetade med alun och färgade på ljusgrå och mörkgrå garner i koppargryta.

Garner färgade med vass på ljusgrått och mörkgrått. Betade med alun och färgade i järngryta.

Stamphelg 5-6/9 2009

Den 5-6/9 hade vi en stamphelg i Vadmalssampen då vi både stampade vadmal och växtfärgade.

Stampen var öppen för allmänheten och vi hade en liten utställning om vadmal och stampens historia.

Stampstockarna och stamphoarna med ulltyg i.

Stampens mekanik. Axeln drivar tapparna som hakar i tappar i stockarna som på så sätt åker upp och ner och stampar tyget.

Stampens interiör

Stampat och sträckt röd vadmal. Ställd på högkant för att rinna av. Sedan sträcks det en gång om dagen och rullas om tills det är torrt.

Röros marknad

14-19/2-2010

Under många år har jag planerat att åka till Röros marknad och 2010 blev det äntligen av. En väldigt rolig vecka och spännande miljö att vistas i.

Resan från Östersund till Trondheim är otroligt vacker går över fjällandskapet, här fotograferad från tågfönstret på den norska sidan gränsen

Röros ligger i det norska samelandet och invigningscermonin började med samisk jojk och renar. Marknaden har också mycket fint samiskt hantverk och massor av renfällar.

Forbönderna hade väldigt fina kläder på sig och den här vadmalsjackan med stickade ärmer var otroligt fin. Mösterstickningen på ärmarna är ett mönster från Älvros i Härjedalen och flickan på bilden hörde till Klövsjö forbondeförening som åkte på torsdag från Klövsjö, via Hede och Funäsdalen, och var framme i Röros på invigningsdagen på tisdag.

Många av forböndrena hade traditionella fotsida hundpälsar som stängs genom att man lindar ett vävt band över bröst och mage.

Många hade traditionella vadmalsmössor på sig och den här var en av de finare. Mössan bärs i normala fall så att knäppningen med hyskar och hakor är bak men genom att fälla ner brättet och vända den kan den bäras så att bara ögonen syns i extremt vinterväder. Mössan är fodrad med fårskinn och kulle och brätte i vadmal är skuret i ett stycke. Vi försökte utreda vilket skinn det var men kunde inte komma fram till vad det var. Troligen hund.

Ramsele marknad 2010

I juli hade vi ett bord på Ramsele hantverksmarknad i Ångermanlan. Vi sålde lite av varje, knappar, garner och hattar bl.a.

Stamphelg 4-5/9-2010

Under Ljusstråk 2010 hade vi stampen öppen och stampade i två dagar.

Vi som ansvarade över stampen under helgen: Ulf, My, Leena, Annica och Lisbeth.

Nerfarten till stampen med Ljustråks logga

Växtfärgningsgrytan var också igång

De färdigstampade tygerna sträcks på sträckbommen och rullas

Vävmässan i Borås 2011

I september 2011 åkte jag den långa vägen från Västerbotten till Borås för att besöka vävmässan som hålls vart 3:e år. Vävmässan är alltid rolig och arrangeras av Vävrådet. Mässan höll till på Åhaga medan utställningarna var på Textilmuseet.

Eftersom Borås är hela Sveriges textilstad besökte jag också Kasthalls mattväveri och Ljungbergs textiltryckeri

Här är några bilder på det jag fastande för i år. Tyvärr aantecknade jag inte konsthantverkarnas namn.

Det här täcket är vävt i finnväv, d.v.s. med dubbel varp där man lyfter fram den vita undervarpen för att bilda mönster och grundbindningen är tuskaft i båda varplagren. Täcket är en vävd kopia av ett gammalt orginal.

En stor bildväv som hängde på vägggen i mässhallen

De här tygerna är vävda av Alexander Müller som menar att varje betraktare får själv avgöra vad tyget är och ska användas till. En befriande tanke. Själv tänkte jag på sovsäckar när jag såg dem.

Den här mattan tror jag många sett förr men den tål att visas igen. Mattan är bara en mindre del av en större matta

Fårklipparkurs 15/11 2011

I november åkte jag på kurs för att lära mig klippa får. Jag har länge funderat på hur man gör och äntligen fick jag prova. Givetvis märktes det att jag varken hade får eller vana av dem men det var intressant att se hur det går till. Och en väldig träningsvärk i några dagar efteråt. Kursen hölls i Lövånger i norra Västerbotten med kursledare Erik Johansson.

Det var väldigt många får som fårbonden hade, ca 200 stycken, och det var köttfår vilket innebär att ullen slängs efter klippning.

Tyvärr blev bilderna suddig men här klipper kursledare Erik Johansson får

ulf larsson

projekt

Skrekarhyttans Vadmalsstamp

Historia

Stampen är initierad av textilkonstnären Kerstin Gustavsson (numer Kerstin Paradis). Timmerstommen skänktes av en lokal hemmansägare och huset restes 1986 vid Skrekarhyttebäcken inom ramen för en kurs i timring. Sommaren därpå uppfördes stampverket, dammkonstruktionen och rännan, även det inom ramen för en kurs. Vattenhjulet byggdes av en hantverkare från Degerfors. Mellan åren 1986 och 1991 stampades kilometervis med vadmal, stampprotokollen finns fortfarande kvar. När Kerstin Gustavsson flyttade 1991 skänktes stampen till Vikers hembygdsförening som nu äger och förvaltar stampen. Under några år användes inte stampen och rännan och dammkonstruktionen fick skador. Även drivaxeln har fått skador. På senare år har det funnits planer på att restaurera stampen till användbart skick. Under tiden används stampen som en trivsam samlingslokal och visas under Ljusstråk. 2007 sattes en elmotor som driver stampveret och ett samarbete inleddes med Örebro vävförening. 2008 hade Örebro vävförening vävt 20 meter bottentyg och sommaren 2008 stampades vadmal i stampen för första gången på flera år. Skrekarhyttans vattenstamp är den enda nyuppförda stampen i Sverige. De andra stamparna, ca 10-12 stycken, kan i det närmaste betraktas som museiföremål.

Stampens konstruktion

Skovelhjulet drivs av rinnande vatten. Vattnet leds in i rännan som sen fyller skovlarna i hjulet. Hjulet sätter drivaxeln i rörelse och tapparna i axeln driver tapparna i stampstockarna som växelvis stampar i träkaren under. Tyget läggs veckat i träkaren och karen fylls med varmt vatten. Det varma vattnet gör att fibern reser på sig och epidermusfjällen har lättare att haka i varandra. När tillräckligt många fjäll har hakat i varandra så kan de inte lossas från varandra och tyget är färdigstampat. Vattnet håller även tyget i rörelse så att det blir jämnt stampat. Under stampningens gång veckar man om tyget för att hela tyget ska stampas. När tyget är klart sträcks det över bommen och rullas på rulle. Tyget har då krympt mellan 25 och 50 procent av ordinarie bredd.

Sommaren 2008 stamapde vi i Stampen för första gången sen 1991

Vadmal

Vadmal är ett ylletyg som valkas till dess att inga enskilda trådar går att dra ut. Valkningen sker genom en mekanisk bearbetning i varmt vatten, tex. i stampen. Historiskt material visar att man oftast använde entrådiga garner men det går även bra att använda garner med fler trådar. För att tyget ska filta ihop sig krävs att det är minst 50% ull i garnet, bäst blir det med 100%. Tyget bör innan stampning vara minst en meter brett. Ull från olika fårraser kräver olika tid i stampen för att bli ordentligt stampat. Förr kunde man beställa hel-, halv-, eller kvartsstampat, beroende på hur mycket man villa ha tyget valkat. Generellt sett krävs det åtminstone 4 timmar i stampen för att tyget ska filta ihop sig.

Vadmalens egenskaper

Vadmal är varmt och vattenavvisande och har , tillsammans det fälltäcket, varit en förutsättning för att man ska överleva i nordliga trakter. Ullen kan ta upp 30% av sin egen vikt i fukt, bomull 20% och syntetfiber bara några %. När ullen tar upp vattenmolekyler innebär det ett arbete som alstrar värme och plagget blir varmare. Resultatet innebär att vadmal är varmare ju fuktigare miljö det är. Genom att låta vadmal hänga fuktigt vandrar vattenmolekyler ut och in i tyget och vadmalen “tvättar” sig själv. När tyget är mättat med fukt vill det torka och då går det åt värme som tas från kroppen om plagget bärs på kroppen. I gångna tider har vadmal även används som betalningsmedel.

Ett finare vadmalstyg med klippt lugg kallas för kläde. Arméns vadmalstyg kallas komisstyg. Att det heter komisstyg och inte vadmal svallrar om att det inte är hemvävt. Redan på 1700-talet etablerades vadmalstillverkare som levererade vadmal till armen och till skillnad från den hemvävda vadmalen kallades denna tidigindustrillt tillverkade vadmalen komisstyg.

Vadmal som process är samma som tovning men vid tovning är ullen inte vävd.

Kerstin Gustavsson har även skrivet flera böcker om ull, bl.a. boken “Vadmal - tradition och förnyelse” där hon utförligt beskiver ullens egenskaper och stampning som process.

.

Vadmal

Ordet vadmal betyder ett mått, våd, tyg. Det betyder att förr hade en visst mått vadmal ett fast värde och kunde användas som betalningsmedel.

Vadmal var den sveska allmogens vanligaste beklädnadstyg. Får fanns på gårdarna och från dem fick man både kött och ull. Den vita ullen ansågs ha bättre kvalitet än den svarta och därför var den mesta ullen på gårdarna vit. Man hade ofta några svarta får för att blanda in i den vita ullen och få graå nyanser på garnet. Att piska ullen så att den svarta och vita ullen blandades till grått var ett hårt arbete som ofta utfördes av unga pojkar på höskullen. Fåren klipptes två gånger om året och vårullen var fet och tovig då fåren gick inne under vintern. Betydligt renare och luftigare var den fina höstullen då fåren gått ute över sommaren. Till vadmal valde man den finaste och längsta ullen för att väva vadmal.

Vadmalstyget vävdes i smala vävstolar med entrådiga garner. Oftast vävda man en tyskaft men det finns även exempel på kypertbindning.

Stampen ägdes ofta av mjölnaren och av honom kunde man beställa hel, halv eller kvartstampad vadmal. Vadmal användes i alla klädesplagg utom särkar och olika klädesplagg krävde olika stampning. Från mjölnaren kunde man få delar av våden i olika stampningar och sedan sy olika klädesplagg. Socknen var även skyldig att hålla fattighjonen med kläder i vadmal enligt fasta rutiner.

I Dala-Floda finns exempel på klarröda vadmalströjor med granna broderier men oftast var kläderna i gråa nyanser. Ville man färga fick man växtfärga garnet innan man vävde. På 1800-talet kom anelinfärgerna som köptes som pulver hos handlaren.

Sveriges får hade ull av ganska ojämn och bitvis dålig kvalitet och därför nådde sällan den svenska vadmalen utanför Sveriges gränser. Under medeltiden kom den engelska ullen att dominera textilmarknaden tillsammans med Belgien. Den engelska vadmalen stampades också men luggen klipptes och kallades då kläde. Kläde var en stor exportvara från England under hela medeltiden. Gustav Vasa ville att Sverige skulle vara självförsörjande i största möjliga mån och förbättrade medvetet den svenska fåraveln betydligt.

Kerstin Gustavsson berättar i boken "Ull" att överlämnandet av det den färdigstampade vadmalen genomfördes med en procedur av välsignelser. Från Harris i skottska Hebriderna berättas att det tog en ganska lång tid vid överlämnadet och bl.a. lästes denna välsignelse.

Må du njuta det

Må du slita det

Må du slita ut det

i slamsor, i remsor

i trasor, i lump

Stampens Vänner

Stampens Vänner är en fristående grupp inom Vikers Hembygdsförening. Gruppens har som uppgift att planera och anordna aktiviteter i Skrekarhyttans Vadmalsstamp. Vi arbetar med ull ur ett brett perspektiv och vår ambition är att öka intresset för ull som material och textila tekniker med ull som utgångspunkt. Skrekarhyttans Vadmalsstamp ligger i gammal gruvindustribygd i Bergslagen och vi vill bevara ett unikt hantverk i en unik miljö.

Leena Kanerva, Ulf Larsson och Annika Hinnas

Att tvätta vadmal

Ull har egenskapen att tvätta sig själv och därför behöver du inte tvätta dina ullplagg så ofta. Ull tar upp mycket vatten och i en fuktig miljö kommer vattenmolekylerna att vandra ut och in genom plaggen och på så sätt tvättas. Häng ut plaggen under tak när det rengar eller håll miljön fuktig på annat sätt och plaggen kommer att renas. Om du ändå vill handtvätta så är det ljummet vatten som gäller och lägg absolut inte i blöt innan. Ju mindre du bearbetar plaggen när de är blöta desto mindre är risken för att plaggen filtar. Krama ut vattnet (vrid inte) och låt eventuellt gå i separat centrifug i några sekunder för att få ut det mesta av vattnet. Lägg att torka på handdukar och skaka plaggen flera gånger under torkningen.

Nu mer har tvättmaskinerna bra ullprogram och det kan ibland vara värt att testa. Spara en liten provbit av ulltyget eller sticka en provlapp av garnet. Mät ut 10x10 cm och kör i maskin på ullprogram. Om det inte filtats och har kvar samma sträckning kan du köra plaggen i tvättmaskin. Maskintvätt måste dock betraktas som ett risktagande och du bör tänka dig för innan du stoppar ullplagg i tvättmaskinen.

Avslutningsbild på alla kursdeltagare med hattarna på

Hattar gjorda av Kerstin

Våra tryckt ligger utlagda

Lunch i solen. Maten var fantastiskt god och vi var mätta hela dagen

Ett av mina tryckta tyger ligger på tork på tryckbordet och granskas av Veronica och Marianne

Växtfärga

Växtfärga är inte svårt om tillåter att färgerna blir som de blir. För att få intensiva färger behövs ofta efternehandlingar med kopparsulfat eller andra metaller men men enkla färger som gult och grönt är det lättare. Och man kan prova färga med alla växter man hittar, oftast blir det nån färg ialla fall. Vill man hålla koll på färgerna kan fröer beställas från Impecta och vejde och krapp ger blå och röda färger. En del färgväxter växter som ogräs medan andra är ettåriga och måste planteras om varje år eller vart annat. Koschenill och indigo finns inte i Sverige men kan köpas.

Garn

Det garn du ska använda brukar oftast heta svensullgarn och är bara spunnen ull, trist nog inte från Sverige. Vitt blir klarast färgat men ljus och mörkgrå blir fina nyanser det med och dovare. Det spelar ingen roll hur många trådar det är i garnet. Bind hankar av mattvarp så att det kan plockas upp ur baden.

Betmedel

Betmedlet har som uppgift att få färgen att fästa bättre på garnet. Utan betmedel kan det färgas ändå men med betydligt blekare färger. Betmedel är mer eller mindre naturliga kemikalier och flera av dem måste deponeras efter användning. De vanligaste betmedlen är dock ofarliga, alun, vinsyra och pottaska. Vinsyra ger ett surare bad vilket gynnar röda färger, pottaska ger basiska bad. Alun, det mest använda ger i stort sett neutral Ph-värde.

Färga i tre bad

I detta fall betar vi med alun och behöver ca 20 gram alun per 100 gr garn. Du kan färga många hekto i samma gryta. Använd en stor kastull, de gamla konserveringsgrytorna går utmärkt att använda, och fyll med mycker vatten. 3 liter per hekto garn kan vara ett mått. Värm till 40 grader. Blöt härvorna i vatten och lägg ner dem i badet. Värm till 90-95 grader och håll värmen i minst 25 minuter. Låt vattnet svalna till ca 70 grader och lyft ur dem ochc skölj under rinnande vatten, i en bäck om du håller till utomhus. Alun finns i naturen och kan hällas ut.

Plocka alla växter du hittar, rönnlöv, ekblad, granris, björklöv, ja allt. Växterna bör vara dubbelt så tunga som garnet som ska färgas. Fäller du alar ska du barka av dem och torka barken i ett år och sen färga med den. Lägg växterna i grytan och fyll med vatten och koka i en timme. Det bästa är att låta växtkoket svalna över natten, annars kan du sila bort växterna med ett durkslag med det samma. Färgbadet ska nu ha ha en färg och vara lite grumligt, är det helt klart finns ingen färg i. Växterna slängs på kompost.

Om färgabdet är kallt värms det till 40 grader, annars svalnar man av det till samma gradantal. Lägg i det betade garnet och värm till 95 grade. Håll värmen i en timme och ta sedan av grytan från värmen. Låt svalna i badet till vattnet är 40 grader eller över natten. Ta upp garnet och skölj väl. Häng på tork.

För riktigt röda färger med koschenill måste garnet efterbetas med tennsalt.

Betmedel du ska undvika men som kan förekomma i litteraturen

Kaliumferricyanid (blodlutsalt)

Kaliumkromat

Kopparsulfat

Järn kan göra garnet skört om det överdoseras.

Du kan beställa mitt växtfärgningshäfte på min e-adress

info@ulflarsson.se

Det här är koppargrytan som jag växyfärgar i. Man kan elda under och när man väl fått upp värmen så hålls värmen i flera timm

När elden väl är tänd läggs växterna i grytan och får koka en timme. Här liggen granbarr, ormbunkar, alkottar och bresilja och puttrar. Växterna kokas i en timme och lyfts sedan bort.

Härvorna ligger i 90 grader varmt vatten men får inte koka. Ju mindre man rör desto mindre är risken att garnet tovar.

De röda garnerna är färgade med röd bresilja och rönnlöv. Sen las blå bresilja och granbarr, allottar och ormbunkar i badet och det gav den mörkt lila färgen. Den ljusare lila är efterbad i samma bad. Garnerna är förbetade innan förgning med alun.

I Trondheim för byte av tåg till Kotsöy

Över 80 hästdragna slädar hade rest i flera dagar för att komma till Röros, både från Sverige och Norge. De gjorde det för att visa marknadens betydelse och på 1800-talet fördes varor till marknaden för vidare färd, fisk från Norge och lin från Sverige för att bara nämna några produkter.

Hästarna var bl.a. Nordsvensk. Dölahäst, Fjording och Ardenner

Gatan där Pippi Långstrump rider på Lilla Gubbeb i sin pippitröja, ett mönster som förr hette islandströjor även om de aldrig har stickats på Island.

Vackra traditionella dräkter från Malung i Dalarna. Fårskinnspälsarna är sydda av Lars of Scandinavia i Malung.

Tyger ska stampas

Garnerna sköljdes i bäcken när de färgats färdigt

Under söndagen bjöd vi in hembygdsföreningen

En fin jacka som ingick i en utställning som handlade om att sy och bära kläder av handvävda tyger

Vävmässans vackraste väv. En gles linneväv med ryaull som bollar i väven. Otroligt vackert.

Textilmuseets maskinhall där de gamla maskinerna fortfarande körs med jämna mellanrum. Ett väldigt fint museum som verkligen är värt ett besök.